Den svenska juridikens historia är till stor del en historia om gemensamma förändringar i Sverige, Norge och Danmark, och i viss mån även i andra delar av norra Europa.
Den allra äldsta bevarade rättskällan i Sverige är Forsaringen, en järnring som har suttit på dörren till Forsa gamla kyrka i Hälsingland. Ringen är täckt av runor som förklarar hur böter ska utdömas för den som inte dyker upp till söndagens gudstjänster. Den exakta betydelsen av inskriptionen är dock inte helt klarlagd. Man vet inte heller hur gammal ringen är. De flesta forskare anser att den är från 900-talet, medan en del tror att den härrör från den tidiga medeltiden.
En viktig skillnad mellan den germanska rätten, i vilken svensk, norsk och dansk tidig rätt ingår, och den romerska rätten är att den germanska rätten först utarbetades på landsbygden. Det var på landet som rättssamhällen utvecklade sig i norra Europa, och det var också där som lagarna kodifierades först.
Lagstiftning för landsbygden
I Norge nedtecknades landskapslagar under 1100-talet. Landskapen hade vid denna tid ett stort mått av självstyre gentemot centralmakten. I Sverige är den äldsta bevarade landskapslagen den äldre Västgötalagen från 1250. Med tiden blev det dock krångligt att ha olika lagar för olika områden i landet, och 1351 ersattes landskapslagarna med Magnus Erikssons landslag, som gällde för landsbygden. Norge hade dock gått före Sverige även på denna punkt: en gemensam landslag infördes i vårt västliga grannland 1274,a v kung Magnus Lagaböter. Den var en av de första rikstäckande lagarna i hela Europa.
Lagstiftning för städerna
På handelsplatserna, birkarna, gällde speciella lagar som kallades bjärköarätter. När de första städerna i Norden uppkom kom bjärköarätten att gälla även dessa. Med tiden utarbetades lokala stadslagar, precis som landslagarna. Återigen var Norge först. Trondheims bjärköarätt nedtecknades på 1100-talet, och Bergens under 1200-talet. Visby stadslag nedtecknades också på 1100-talet. I Sverige finns en stadslag för Lödöse, föregångaren till dagens Göteborg, men den kanske är kalkerad på en lag för Stockholm. En annan stad med egna stadslagar var Söderköping.
Även de lokala stadslagarna ersattes med tiden av en för hela riket gemensam lag, som infördes av kung Magnus Eriksson.